Ärlighet mot varandra i all ära, orden får tala sitt eget språk. Trots att de kanske sårar sin kära, så det inte slutar med onödiga bråk. Att våga säga vad man vill göra, innan vännen börjar fantisera. Och ta sig tid att höra på den andra, det borde man göra så mycket mera. Hur ska man få andra att förstå, vad man önskar i livet. Man kan inte bara låta tiden gå, och ta allting för givet. Alla tänker vi på olika sätt, att säga något är viktigt. Ingens ordval är fel eller rätt, tystnad kan inte vara riktigt.

Man ser hur livet passerar, i en hastighet man inte rår på. Framtidsmål som attraherar, förutsätter ibland att man är två, andra mål kräver ensamhet, det är fritt för alla att välja. Men berättar man så alla vet, behöver man inte svälja sin stolthet. Att välja kan vara nog så besvärligt, det gamla invanda känns rätt. Även om gemenskap är härligt, man faller ändå oftast tillbaka till det som är lätt. Ett val mellan kärlek då och då, eller framtidsmål mot större äventyr.
När jag hör hur klockan tickar och går, styr jag min väg dit jag trivs bäst, i dina armar. Det finns någon som inte kan, besvara de ord jag har att gett. I går vann du hela mitt hjärta, en framtid i tystnad. I tysthet kan man ensam sträva, bländad av glansen från sin gloria. Ingen människa kan kräva din tid, när du på egen hand skriver din historia! Du behöver din tid.


Glöm ej att leva min vän,
dagen som gick kommer
aldrig igen
<3



Love g